Fortfarande samma hjärta som slår...

Jag har genomgått en en omtumlande och spännande förvandling under ca 5 månaders tid och resan är inte riktigt slut än.

Jag orkar inte gå in på alla detaljer om varför, hur och när men för att dra det kort fattat så drog jag på mig fler kilon än jag tillslut inte orkade släpa runt på och fick en dag nog och gjorde slag i saken.

Jag har några få nära vänner och gott om bekanta och har alltid varit social av mig även om jag inte alltid varit bekväm med mitt utseende. Människor tycker väl om mig för den jag är inte för hur jag ser ut...??

Men det har uppstått ett märkligt fenomen nu när åtskilliga kilon försvunnit. Alla, både mer eller mindre bekanta har börjat att påpeka att man är "söt", "vacker", "fin" och så vidare... Då måste folk alltså ha tyckt att jag var ful när jag var fet??!!

Min resa ner till en "normal" storlek, om det nu finns en storlek som är normal, det finns ju lika många olika storlekar som det finns människor på jorden, hälsosam storlek skriver jag i stället... Den här resan har faktiskt gett mig en tankeställare, hur ser jag själv på överviktiga människor? Jag har vänner och bekanta i alla storlekar och former och jag älskar alla och tycker alla är lika vackra. Och jag tror (och hoppas) att jag behandlar alla på samma sätt.

Det som stör mig mest med folks komentarer är att inte EN enda har påpekat dom hälsosamma effekterna en viktnedgång har. Alla har bara fällt komentarer om att utseendet har blivit mer fördelaktigt. Sorgligt tycker jag... Sorgligt att samhället är ytligt och har en väldigt missuppfattad bild av överviktiga personer. Detta gäller inte bara mina bekanta utan även hur man blir bemött ute i samhället i olika situationer.

Jag hoppas och tror att alla mina vänner och bekanta tycker om mig för den jag är och ser mer än vad det yttre visar, för det är ju fortfarande jag kvar. Bara skalet som har ändrat form.

Det är fortfarande samma vanliga Pernilla och det är fortfarande samma hjärta som slår i den nu lite mindre kroppen...