söndag 19 september 2010

En alldeles underbar vanlig dag...

Jag har så långt tillbaka jag kan minnas i mitt liv känt en rastlös och orolig längtan efter något. Jag har ingen aning om vad det är jag längtar efter eller om jag någonsin kommer finna det jag söker.

Ibland känns det som jag vill krypa ur skinnet, det kryper i kroppen och jag vill bara bort. Jag vet att det inte har att göra med att jag inte är nöjd över det jag har i livet, för jag är nöjd. Jag har tak över huvudet, ett jobb som försörjer mig ( jag får lite pengar på ett konto varje månad i allafall...) fantastiska vänner och så har jag 2 alldeles helt perfekta små killar!!

Men det känns som om livet inte är helt komplett, som om det saknas något. Jag vet inte vad det är jag ska leta efter, och det gör det hela ännu mer komplicerat...

Men ibland kommer det en sån där dag när oron blåser bort och jag känner ingen stress över att finna det där som fattas. Det är en sån där dag när själen vaggas till ro av insikten av att allt har sin tid och det där som måste finnas kan hittas en annan dag.

Oftast kommer jag inte underfund med att det är en sån dag förens alldeles innan jag somnar. Men nu i dag, flera timmar innan det är dags att sluta dom gröna, har jag just insett att det har varit en sån dag. Jag har bara existerat i min egna lilla värld med vetskapen om att vissa dagar bara är helt perfekta fast inget särskilt händer.

Jag ska suga på den här karamellen länge för jag misstänker att morgondagen har nåt helt annat att erbjuda än vad den här dagen hade. För den här dagen har varit en alldeles underbar vanlig dag...

fredag 17 september 2010

Jag för dig och du för mig...

Det är något alldeles speciellt med dig, du är underbart unik och du finns bara i ett exemplar. Du är vacker, söt, snäll, generös, barnslig, har perfekt humor, är härligt snurrig och naivt godtrogen mot alla du möter. Och så är du en perfekt mamma på ditt sätt. På hela jorden finns verkligen ingen som du...

Samma gener finns lagrade i oss och samma blod bubblar runt i våra ådror. Ändå är vi så olika.

Vi känner samma rädsla och är lika fundersamt ovetande om det som komma skall, men vi känner det på olika sätt. Vi har inte samma utgångsläge för att veta hur den andra känner, vi kan bara ana...

Jag har alltid funnits i ditt liv och jag kommer inte ihåg hur mitt liv var utan dig. Jag har älskat dig sen du kom till världen och jag kommer älska dig tills den dagen någon av oss beger sig ut på nya äventyr.

Att lyssna på en människa när hon är en blöt fläck och som inte har någon ork att resa sig och få henne att vända gråten till skratt är en sällsam gåva. Både du och jag har den gåvan för vi har förvandlat många ledsna tårar till tårar av skratt hos varandra under hela vår uppväxt.

Vi delar inte alltid samma åsikter och det är ok så länge man respekterar den andras val och synpunkter.

Kommer du ihåg när vi var små och var hos gammelmormor Ada och morfar Östen? Jag minns ett speciellt tillfälle... Det var sommar och vi hade likadana rosa sommar klänningar med spets, minns du? Mormor Ada bjöd som vanligt på alla möjliga och icke möjliga sorters kakor och vi sprang och busade vid bäcken bakom huset. Kommer du ihåg vilken skön känsla det var att få vara där hos dom och det fanns inte ett enda bekymmer i hela världen... När jag är ledsen så plockar jag fram den känslan och det känns som om barndomens oskyldiga lätthet kommer tillbaka för ett ögonblick.

Jag vill att du också ska göra det när inte livet känns tipptopp. Lägg dig ner och tänk på alla ljusa minnen från vår barndom och håll kvar känslan som kommer så länge du kan. Jag lovar dig att det känns bättre efteråt.
Jag vill även att du ringer till mig, vi behöver inte prata vi kan bara sitta och andas tillsammans om du vill. Och jag lovar att nästa gång vi ses kan du släppa taget för en stund igen för jag faller med dig och jag fångar dig innan du hinner krascha.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om dig men jag har låst in det mesta i mitt hjärta och du får nyckeln, vill du att det ska stanna där för alltid så gör det det.

Även om det inte alltid verkar så, både för oss själva och för andra, så finns vi alltid för varandra. Jag för dig och du för mig...