En alldeles underbar vanlig dag...

Jag har så långt tillbaka jag kan minnas i mitt liv känt en rastlös och orolig längtan efter något. Jag har ingen aning om vad det är jag längtar efter eller om jag någonsin kommer finna det jag söker.

Ibland känns det som jag vill krypa ur skinnet, det kryper i kroppen och jag vill bara bort. Jag vet att det inte har att göra med att jag inte är nöjd över det jag har i livet, för jag är nöjd. Jag har tak över huvudet, ett jobb som försörjer mig ( jag får lite pengar på ett konto varje månad i allafall...) fantastiska vänner och så har jag 2 alldeles helt perfekta små killar!!

Men det känns som om livet inte är helt komplett, som om det saknas något. Jag vet inte vad det är jag ska leta efter, och det gör det hela ännu mer komplicerat...

Men ibland kommer det en sån där dag när oron blåser bort och jag känner ingen stress över att finna det där som fattas. Det är en sån där dag när själen vaggas till ro av insikten av att allt har sin tid och det där som måste finnas kan hittas en annan dag.

Oftast kommer jag inte underfund med att det är en sån dag förens alldeles innan jag somnar. Men nu i dag, flera timmar innan det är dags att sluta dom gröna, har jag just insett att det har varit en sån dag. Jag har bara existerat i min egna lilla värld med vetskapen om att vissa dagar bara är helt perfekta fast inget särskilt händer.

Jag ska suga på den här karamellen länge för jag misstänker att morgondagen har nåt helt annat att erbjuda än vad den här dagen hade. För den här dagen har varit en alldeles underbar vanlig dag...