Mamzilla och stickande nålar!!

Vilken hemsk dag det har varit för min mamma karriär i dag!! Jag kan bara hålla med Stora lilla pojken när han vid ett flertal tillfällen i dag har sagt "mamma du är dum och får gå till fängelset"...

Det känns som jag varit "mamzillaz" och bara tjatat, gnatat och gapat på min stackars underbara sötaste finaste son... Jag tackar gud att långtids minnet inte är så värst utvecklat än... Usch jag blir så ledsen i själen när jag tänker på hur jag varit i dag, jag är den vuxna och borde eller rättare ska kunna behärska mig...

Stora lilla pojken har verkligen inte haft en speciellt bra dag, både mitt gnällande och en oväntad händelse. Vi var på bvc och skulle väga och mäta Mini och så skulle han även få dom sedvanliga vaccinationerna som små barn får. När vi var där frågade jag om rutinerna med svinvaccinet för barn från 6 månader. Vi hade nämligen inte bestämt än om Stora lilla pojken ska få vaccinet... Vår bvc-sköterska berättade lite och så säger hon att dom ska få in nya doser på torsdag om en vecka. Jag såg scenariot framför mig med lååång kö och massa skrikande ungar. Så tillägger hon på slutet " men vi har nog en dos kvar sen i går om du vill ge honom den"... JAAAA!!! svarar jag snabbt.

Helt plötsligt ska Stora lilla pojken också få spruta, något som han trodde att bara lillebror skulla få. Helskotta vad hemskt det var att vara med och ge honom den, hon stack honom i låret och stora tårar grät han och sa efteråt "det gjorde faktiskt jätteont på mig mamma" och tittar med anklagande blick på oss. Som tur är blir han gladare när han får ett fint bil-klistermärke och några kex. Så var det sen dax för Mini, och han blev stucken i båda benen och hög gråt varje gång... Det var fan inga små fina nålar heller!!! Så nu har jag fått 3 små, små hål i min själ... Undrar om det blir någon själ kvar när barnen blivit stora?!!

Bara vänta och se om någon får biverkningar i form av feber och ont, hoppas inte på det sista!! Jag ska gå och lägga mig nu och i morgon ska jag vara en bättre mamma!!

"Jag vill mycket som jag helst skulle vilja att jag inte ville"-Hjalmar Söderberg

Sköt om er!!

Arla morgonstund och Nära döden upplevelse!!!

Oj oj oj... I kväll känner jag mig som en väldigt skruttig gumma med en väldigt ömmande kropp... Som tur är har denna känsla en naturlig förklaring och den kommer förhoppningsvis att gå över om några dagar!!

Det hela började med att Stora lilla pojkens blöja var mer än välfylld (av kiss) när han på den okristliga tiden 06.10 kom uppkravlandes i makens och min säng för att som jag först trodde, mysa och somna om. Men då det snart stod fullständigt klart att det inte alls skulle få sovas mer var det bara att masa sig upp... Väl nere och ombytt till torra kalsingar var det den fantastiska Barnkunskapskanalen som stod högst på önskalistan för min gullis, inte mig emot som la mig brevid på soffan för att snooza lite. Lite blev helt oförklarligt till för mycket och vi fick sannerligen lägga på ett kol tillslut!!

Av alla dagar så skulle jag dagen till ära på mamma-träff, vilket jag förövrigt anser är ett märkligt fenomen: När man blivit mamma eller pappa samlas man ihop i grupp och ska, bara för man blivit föräldrar, knyta vänskapsband och umgås med folk som det enda man kanske har gemensamt med är... ungarna...

Ja ja i brist på annat beslutade jag mig för att gå på spektaklet. Träffen skulle hållas i en byggnad brevid Stora lilla pojkens dagis så det var ju himla käckt!! När vi äntligen packat in allt i bilen, inget glömt för en gång skull, bar det av mot dagis i en långt ifrån laglig hastighet... Och eftersom vi av ovanstående beskrivna orsaker var lite försenade till dagis och likaledes till mamma-träffen så skulle vi då försöka småspringa in till dagiset... Vi är alltså innanför grindarna nu och det är inga problem för Stora lilla pojken att springa, han ligger en bra bit framför mig. Värre för mig...

Jag hade försökt snygga till mig lite inför träffen, kan ju vara kul att någon gång inte glida runt i mysbrallor... Hade därför kjol på mig och till detta mina nyinköpta skit snygga stövlar. Dessa stövlar har en låg klack och är på intet sätt ostadiga, riktigt bekväma promenadskor till och med!!

Jag småjoggar nerför den lite sluttande kurvan som leder ner till själva dagis gården, även bärandes på bilstolen med Mini på ca 7 kg i... Då händer det ofattbara, jag får en nära döden upplevelse!!!

Helt plötsligt viker sig högerfoten, den är vrickad!! Jag försöker styra upp allt genom att ta ett språng i luften, varpå jag tappar balansen och faller framåt, tappar Mini som troligtvis slår en volt i luften för att som jag sen hittar honom, landa liggandes på sidan... hela tiden sittandes fastspänd i bilstolen... Allt detta sker i slow motion... Jag känner en skarp brännande smärta när mina handflator och knän träffar asfalt och smågrus, en våg av kallsvett drar genom kroppen och jag reser mig kvickt upp. På dom få sekunderna innan jag snabbt får sätta mig ner igen pga blodtrycksfall eller nåt, far dessa tankar genom mitt huvud i kronologisk ordning: hur gick det med strumpbyxorna, hur gick det med Mini och var det någon som såg mig?!!!

Som tur är var Mini oskadd men tittade med stora frågande ögon och darrande underläpp på mig och undrade säkert vad som hände... Ingen människa i närheten som sett min fadäs och sen det största och mest otippade miraklet av dom alla STRUMPBYXORNA VAR HELA!!! Hur fan kunde det vara möjligt med tanke på att jag blödde på knät under strumpbyxorna... ?!

Stora lilla pojken vänder, springer tillbaka och frågar "Vad gör du mamma"? Jag ramlade... svarar jag med sammanpressade läppar, inte läge att vråla ut eder om han där nere direkt...

Jag lyckas lämna Stora lilla pojken på dagis och genomlida den första och ganska trevliga mamma-träffen, med ett helvetiskt ömmande knä och bultande fot. Jag har nu på kvällen äntligen fått satt mig stilla lite och så klart kommer stelheten... Håller mina tummar att jag kommer ur sängen i morgon...

Ni förstår säkert även att jag såg livet passera revy vid fallet... Jag såg ljuset...

"Bättre att fråga och verka dum, än att inte fråga och förbli dum"- Okänd

Go`afton min vänner!!

En brinnande katt och shopping med maken...

Jaha... då var vi hemma igen jag och mina underbara knoddar. I fredags kväll bar det av söderut igen... Känns både tråkigt och skönt att ha kommit tillbaka i vardagen. Men vi lämnade ju inte mina föräldrar obemärkta direkt, det var rent ut sagt tur att jag inte brände ner hela huset egentligen!! Dramaqueen!! Hahahaha... ja så galet det kan bli ibland alltså... På fredagen när vi skulle käka lunch jag och mamma och Stora lilla pojken, skulle mamma mysa till det lite och tände värmeljus som hon ställde på bordet. Det var ju mitt på dagen så dom lyste ju inte upp hela rummet direkt men det är ju tanken som räknas... Men iallafall så när vi ätit klart skulle jag byta på Mini och det gör jag på en filt på köksbordet hos min mamma och pappa. Det är ju inte direkt baby-anpassat nu för tiden... 23-åringen är yngst av oss syskon nu så det blir inte många blöjbyten längre...
Värmeljusen stod kvar på bordet så jag flyttade dom, fortfarande brinnande, till diskbänken där dom 3 katterna har sina matskålar. Dom har sin mat där uppe så att dom 2 hundarna ska slippa se ut som två stoppade korvar...

Det var ingen katt som åt mat när jag ställde dit ljusen natuligtvis men efter ett tag när jag satt och pratade med min mormor i telefonen och morsan stod och gullade med Mini så började det rent bokstavligt osa katt!!! Det var Nisse, den norska skogskatten som känt sig sugen på lite mat och i godan ro satt och åt med eld i baken!! För er som inte är bekanta med katter så har norska skogskatter lång päls... Morsan rusar fram och börjar slå med disktrasan på kattkraken!! Han fattar ingenting och fortsätter äta. Katten får en brun svedd fläck på pälsen i röven och lämnar efter sig en liten sothög på bänken. Stora lilla Pojken, som kollar på Mora Träsk, undrar vad det är för uppståndelse i köket och kommer ut och frågar genast vad det är som luktar... Jag och mamma skrattar så tårarna rinner och ser scenariot framför oss: katten fattar eld och springer runt som en galning i huset så allt börjar brinna!!! Nu skrattar vi av lättnad och för att vi har en märklig humor, inte för att vi på någopt sätt har pyroman-tendenser... Och för er djuraktivister, inga djur kom till skada!! Vi fick dock vädra en stund... =)

Efter en seg lördag, var trötta efter resan hem på fredagkvällen, så kände alla i familjen för att göra något på söndagen och bestämde oss för IKEA. Stora lilla pojken vägrade åka med och ville åka till farmor i stället. Sagt och gjort så körde vi dit honom och åkte sedan vidare till IKEA. Men väl framme ångrade vi oss snabbt, det fanns inte en enda ledig parkeingsplats så långt ögat nådde!! I stället åkte vi in till ett stort köpcentrum som ligger mitt inne i stora staden och som vi inte besökt på hundra år...
Jag fick köpt mig ett par nya jogging-byxor till min stora glädje. Är ju mys-klädernas okrönta drottning nu när jag är mammaledig så nu har jag ett par lila i min samling också!!! Lycka!! Jag fick även till ännu större glädje övertalat min man att köpa en skit snygg jacka!! Nu slipper jag gå runt med en konstant jobbar-klädd människa!! Braig dag i går!! Avslutades med egengjord pizza med en kall till!! Mmmmm...umma!!

"Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk"- Arne Hegerfors

Puss & Kram

Trots och roliga komentarer!!

Min underbara Stora lilla pojke som man kan bli alldeles galen på ibland!! Jag älskar att hata hans upproriska trotsålder!! Jag har läst någonstans att den första trotsen som vanligtvis brukar komma smygande nånstans från 1 år och framåt beror på att dom små liven upptäcker att världen inte kretsar runt dom själva. Om detta stämmer måste det ju vara en fruktansvärd hemsk upptäckt och att den trots som uppstår som någon slags: jag är jordens mittpunkt och låt det förbli så annars jävlar- protest, helt plötsligt är fullt förstålig... Och att man sen får en och annan blåtira som förälder "det är väl ändå en världslig sak" som en viss flygande tjockis skulle ha sagt...

Min Stora lilla pojke är väldigt bra på att prata måste jag säga!! Och det säger jag inte endast i egenskap av mallig förälder, utan jag har faktiskt gjort en egen liten självstudie i detta. Det vill säga, jag jämnför honom med andra barn i samma ålder...
Han är väldigt bra på att snappa upp nya ord, speciellt dom ord som barn egentligen inte ska kunna, och sedan placera detta uppsnappade ord lämpligt i någon menig så fort tillfälle ges.

Några exenpel på roliga meningar från veckan som gått, som man egentligen inte ska skratta eller komentera då det genast blir mycket roligare att säga sådana saker igen...

I bilen på väg hem från affären säger Stora lilla pojken följande till min mormor efter hon har retats en stund med honom: "Men för faan, nu får du ge dig!!"

I morse när vi vaknat tänkte jag mig en gosig mys-stund innan vi gick upp, säger han till mig: "Mamma du luktar skit i munnen, gå och spotta ut skitet i toaletten..." jaa... vad ska man svara på det...?

Min bror, dvs Stora lilla pojkens morbror fick också en trevlig kommentar när han kom förbi tidigare i kväll. Morbror kommer in var på Stora lilla pojken säger: "Heeej raring jag har köpt snus till dig!!"

Lillgammal eller vad?!

"Hur mycket vore möjligt om ingen försökte det omöjliga"- Arne Hirdman

Må gott!!

Shopping, snattning och en snarkande pappa!!

I dag har det varit riktigt bajs väder här. Inget roligt alls, Mini fick inte ens ut och sova i vagnen som numera är standard procedur på förmiddagarna. Blåst och regnrusk är inte något vidare sova-ute väder anser jag. Och vad gör man när det är dåligt väder...? Ja just det lättar upp humöret med lite gammal hederlig shopping så klart!! =)

Vi packade in oss i bilen, jag, ungarna, min mamma och min bästste mormor och så drog vi iväg. När vi kom hem hade ju humöret ånekligen klättrat några pinnar högre på glädje-stegen så jag överlevde faktiskt eftermiddagen med en trött, understimulerad Stora lilla pojken, och inga stora utbrott fick jag heller... tror jag...

Jag har en sak att bekänna...Jag stulit en grej i dag!!! Vi var i vårt esse i värsta shopping frossan, när jag hittade en dvd med Mora Träsk ( ja jag är jävligt trött på dom, men jag tänkte att min son skulle få lära sig rörelserna till låtarna...) Jag gav dvd:n till Stora lilla pojken och planen var att han skulle hålla den tills vi kom till kassan. Vi fortsatte yra runt inne i affären och gick slutligen till kassan, betalade det vi handlat, gick ut till bilen, packade in grejorna, packade in Mini i bilen, jag lyfter sen upp Stora lilla pojken från vagnen och vad ligger under hans rumpa... jo den då stjärt-varma Mora Träsk dvd:n... Jag vet inte riktigt om det är jag som ska kalla mig snattare eller om det är min son... Hur som helst så gick jag i alla fall inte tillbaka in och betalade den satans dvd:n!! Det var ju inte så att det drabbade någon fattig direkt...

Men nu är jag trött och och ska snart gå och knyta mig, en sista matning av Mini sen kan jag krypa ner till min gosiga Stora lilla pojke och somna till hans snusande andetag. Det var fler i familjen som var trötta i kväll, min pappa ligger här på soffan och drar djupa timmerstockar sen 1 timma tillbaka. Sov gott pappa!!

"Vi vill gärna vara oss själva men också som alla andra, lustigt nog lyckas vi bäst med det senare"-John Karlzen

Hej svejs!!

Snålblåst, födelsedag och gästtofflor.

Tjofaderittan vad jag inte tänkte på att vi åkte 35 mil längre norrut än hemifrån när jag packade i går. Som tur är kom mitt undermedvetna ihåg barnens varma kläder men mig själv var det visst inte så noga med så jag höll på att frysa håret av mig när vi var ute i snålblåsten på fm!! Brrrr...
Mini sov gott väl nerbäddad i sin vagn och Stora lilla pojken gick det inte heller någon nöd på i sitt fleeasklädda regnställ och nya vinterkängor!!

Mina föräldrar har ett krikonträd ( för er som inte vet vad det är så kort förklarat växer det små mini plommon på ett träd...)Stora lilla pojken älskar dessa och när vi var ute fick jag den stora äran att förse honom med några stycken, och några till, och några till, och några till... Så nu går jag och väntar på stort A igen...

Min lillebror har blivit ett år närmre vuxen i dag, om han nu någonsin blir det... Han har kommit upp i den respektabla åldern av 23 år så nu är det bara 7 år kvar till 30. Och dom åren går fort ska du veta broder... Vi har varit och firat att mamma för läääänge sedan låg och födde fram en liten välskapt gosse. Det bjöds på smörgåstårta och så har jag dagen till ära faktiskt bakat skit goda kakor till min lillebror!!

Så har jag köpt något i dag som jag aldrig trodde jag skulle köpa, gästtofflor. Ni vet en sån där påse i fårull eller vad det nu är för material, med några par tunna tofflor i. Egentligen vet jag inte varför jag köpte dom, vem fan vill låna sådan när dom kommer hem till oss egentligen...?! Men jag tror att det kommer se hemtrevligt och inbjudande ut när dom hänger där på väggen i hallen. Våra gäster kommer se ullpåsen och tänka " mmm... se där ja dom tänker på sina gästers välmående minsann" Men tänk om någon verkligen tar på sig ett par tofflor för att sedan upptäcka att vi inte har det så kallt på golvet och får värsta fotsvetten... Hoppas dom är tvättbara mina fina och inbjudande ulltofflor!!

"Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling"- Oscar Wilde

Sköt om er!!

Äta bilar i bilen och digga Mora Träsk!!

Ja då var det dax att fara norrut igen. Jag har haft sån tur att jag hittade en man 35 mil från den lilla pitoreska och småmysiga sommar stad som jag är uppvuxen i. Är egentligen inget fel på staden, tycker det är jätte mysigt att komma hem. Men att bo där permanent är inget som lockar nu iaf. Småstads syndromet uppfanns nog där och det kan jag leva utan. Visserligen är inte staden jag bor i nu speciellt mycket större men här är det ingen som känner mig på riktigt förutom mina vänner och dom har jag valt noga... Och om det skulle spridas rykten och osanningar så vet jag att det inte kommer från dom. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket om just ryktes sprindning, har inte folk nåt bättre att göra så får dom väl roa sig lite på min bekostnad då...

Men för att återgå till vår resa... Att resa med barn är alltid lika spännande!! Nu har Stora lilla pojken kommit upp sig i åldern och sover av naturliga orsaker inte lika mycket på våra resor upp längre. Det kan ju bli ganska mycket gnäll om han inte blir road och underhållen. Jag förstår att det inte är speciellt kul att sitta fastspänd i ca 4 timmar. Men dom flesta som var små under -80 talet har säkert varit på en Mora Träsk konsert eller haft ett kasettband med dom trallande gubbarna. Det hade iaf jag och nu har jag överfört min fascination för dom till min älsta son.

Men saken är den att jag är inte 5 år längre så när cd skivan går varm i 4 timmar är jag ganska less på att höra "gör som träsket, rör på fläsket" och är nära att stoppa det obligatoriska resgodiset, Ahlgrens bilar, i öronen.

Men ibland får man ta det onda med det goda och jag har ju en glad och nöjd och icke gnällande son!! Så jag står ut med tigerjakten och och så kan jag ju skryta med att jag kan nästan alla Mora Träsk låtar utantill!!

Nu ser jag fram emot en vecka med min käraste familj!!

Och jag har upptäckt att det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder...

Puss & kram.