När änglar gråter spirar nytt liv...

Vad rätt hon hade Karin Boye när hon skrev att det gör ont när knoppar brister... Varje år när våren börjar smyga sig fram får jag samma känsla av ljuv smärta i kroppen, lika slumrande som naturen försöker jag vakna upp ur vinterdvalan.

Vårkänslorna försöker få kroppen att förstå att vi går en ljusare och lättare tid till mötes, och dom vill slippa ut ur det tjocka skal som bildats under alla mörka vinterkvällar.

Hormonerna löper amok och när jag drar in solsken i mina lungor fylls gommen med en smak av härlighet. Jag blir förälskad i livet igen!!


Förväntansfullt ser jag fram emot min årliga kärlekshistoria med det som kallas livet, och hoppas att livet ska älska mig lika mycket som jag kommer älska det...

Än har inte min kropp vant sig vid vårens ankomst och lika högt som jag flyger av lycka, lika lågt sjunker jag när solen inte är där...


När dom tråkiga dagarna finns med oss med grå himmel och regn, säger jag till mig själv att när änglarna gråter kommer nytt liv så småningom att spira och det hjälper mig bara att känna mer längtan efter kärlekens sötma.

Visst gör det ont när knoppar brister men kärleken vet också hemligheten om hur man lägger mjuka bandage runt själen...