Det kom en ängel...

För några år sedan levade jag ett liv som jag aldrig mer vill leva. Jag tänker inte gå in på detaljer men jag kan säga så här, hade inte en viss grej hänt hade jag inte varit här och skrivit detta. Jag är helt och fullt övertygad om att jag skulle ha dött på ett eller annat sätt...

Och den vissa grejen som hände mig var min första son. Detta är till dig min alldeles lilla egna ängel...

En grå-suddig tillvaro utan glädje eller hopp
Hade ej längre en själ som fyllde min kropp

Ett tomt skal som vandrade runt och vägrade mig bry
om hur andra mådde eller om jag ens var mentalt kry

På midsommarnatten kom hon ner till mig så stilla,
en ängel med en gåva som hon blåste in och jag som kände killa

Vid min torkade själ som fylldes med kraft
Hon hjälpte mig besegra mina plågor jag haft

Hennes gåva var ett litet frö
som hindrade mig från att dö

En tid av väntan en tid av hopp
Tills fröet slutligen mognat och lämnade min kropp


Under tiden jag kände fröet i magen växa
lärde ängeln mig en viktig läxa

Att livet är till för att levas i nöd och lust
Och om jag glömmer det ibland ger hon mig en varlig pust

Av kärlek till det frö hon sådde och den gåva vi fick
Sörjer jag ej att hon vände och gick


För en bit av ängeln finns hos oss alla
Hon kommer gärna om vi på henne kalla

Mamma älskar dig min Korvan!!!

Ta hand om er!!

Kokta myrägg och starka viljor!!

Jag beundrar människor med starka viljor. Det tyder på att man vet vad man vill och det är ju en faslig bra förutsättning om man vill komma någon vart i livet!!

Jag kan själv lägga mig i kategorin; "ja du får som du vill bara du slutar tjata" människor. Men grejen är att jag oftast har rätt, oftast blir det bra och oftast är alla nöjda i slutändan. Detta är absolut inget skryt, lägg märke till att jag skrev "oftast", vilket betyder att ibland blir det ju helt åt skogen!! Som tur är har jag en snäll man som finner sig i det mesta och tar ner mig på jorden när vissa ideer seglar i väg helt åt skogen, och bryr sig inte nämnvärt när jag ber honom sticka upp huvet där solen aldrig skiner... Efter 8 år tillsammans vet han att min ilska över att inte får som jag vill är snabbt förbipasserad och att det snarare förvärrar allt om han för stunden börjar argumentera tillbaka. Han får faktiskt som han vill ibland också... =)

Det verkar som båda mina söner har fått mina gener i detta och det är både på gott och ont... Visserligen är ju Stora lilla pojken mitt i den härligaste trots- eran men lilla Mini... oj oj oj... hur kan man veta vad man vill och visa det så tydligt när man knappt är född? Jag är impad av den lille skiten!! Men jag hoppas att viljan att stå på sig och ta för sig håller i och att ingen snorunge med mobbar kompetens eller idiot till vuxen fördärvar deras vilja när dom blir äldre. Mina pojkar föddes som fria själar och ska dö som fria själar!! Stackars den som försöker ändra på det, då kommer lejoninnan och tar dom!! Grrrrr...

Vi har just avnjutit en lunch jag och Stora lilla pojken bestående av myrägg (ris) och rester av ungsbakad falukorv. Nu är vi laddade för en eftermiddag av bus och lek!!

"Själen skulle inte ha någon regnbåge om ögonen inte hade tårar"- Indiskt ordspråk.

That`s all folks!!

Ta hand om varandra!!

Dimma och darrande sköldpaddor!!

Åååååhhhhh i dag har vi haft mys på elit nivå!! Vi har äntligen kunna träffas jag och min lillasyster. Vi steg upp kl halv 8 i morse och 10 minuter över 9 var vi färdig packade och klara och åkte hemmifrån.
Ja mina vänner ni läste rätt, på
1 timma och 40 minuter hände följande; steg upp med Store lilla pojken. Hann lagom komma ner för trappen så vaknar Mini. Ger Mini mat, gör frukost till Stora lilla pojken och moi, klär på barnen och försöker göra det bästa av situationen med mig själv, packar väska som ska med, ( syster-yster bor 13 mil bort)packar in barnvagnen i bilen, packar in barnen i bilen och slutligen packar jag in mig själv i bilen. Jag är småbarnsmamma!!!!! Fan vad bra jag är!!!!

Vi har haft hur braig dag som helst, ätit gott, lekt med våra söta barn, varit på promenad, 3 av 5 klev i hundskit, fikat lite gott igen och skrattat!! Kan en braig dag bli så mycket braigare eller?

På vägen hem var det en märklig stämmning ute, det var tjock dimma och lite trafik till att börja med. Det kändes som om vi var dom enda människorna i hela världen som åkte runt i en bil och när båda barnen slutligen somnat satt jag bara och njöt bakom ratten. Där kan man snacka om härlig egen-tid. Åka bil och lyssna på skön musik, nu har jag tankat upp till halvfulla batterier!!

Men allt underbart har ju ett slut, när vi kom till Göteborg var det naturligtvis kö... Och det är fan inga mes köer under rusningen... Så vaknade ju så klart Stora lilla pojken och pang!! Där var man tillbaka i verkligheten igen!!

Men när vi kom hem bjöds det på ärtsoppa och pannkaka, mmmm... gott det var!! Och när Stora lilla pojken och hans pappa badade passade jag på att leka med Mini. Han har en lite sköldpadda som man kan dra i ett snöre på ryggen så skakar den loss som värsta ryset. Lägger man den på Minis mage får man snabbt utdelning i form av höga skratt, hur länge tror ni sköldpaddan håller innan snöret går av... =)

Nu blir det sagläsning och ännu mera mys...

Och vet ni vad, säkraste sättet att dölja sin begränsning är att inte överskrida den...

So long!!

Mystid, städsvett och zebror...

Så där ja nu är Stora lilla pokjen lämnad på dagis och Mini sover ute i vagnen. Stora lilla pojken har varit hemma många dagar med mig nu pga förkyldning så det är faktiskt skönt att få egen tid.

Och egen tid har jag med väldigt gott samvete för jag vet att Stora lilla pojken trivs som hästen på grönbete på sitt dagis-jobb som han kallar det!! Förresten så måste jag ju tillägga att det är ju oftast ingen rolig egen tid jag har. När Stora lilla pojken är på sitt "jobb" så får ju jag passa på att jobba här hemma...

Hemmafruns jobb måste vara det mest otacksamma jädra skit göra som finns!! Jag sliter och fejar och svettas och svär med att tvätta, städa, byta skit blöjor, torka spyor, slänga ihop lunch som ändå inte passar en del, försöker roa och sysselsätta trotsiga 2.5 åringen och samtidigt söva den övertrötta 2 månaders babyn i storebrors vrålande lekar... Att jag sen jobbat mig med att göra det hemtrevligt hemma ibland är det ju inte många som märker... Jag kanske skulle sätta upp en skylt på dörren innan maken kommer hem när jag fixat till nåt, och på den ska det stå: "Titta dig noga omkring när du kommer in älskling så får du en glad fru sen"!!

Fast undra sa flundra om det skulle fungera..? Han skulle nog gå och titta och titta och sen fråga om jag klippt mig eller nåt... Ha ha ... jaaa... det är ju visserligen inte männens fel att det är på detta viset, det kan det ju inte vara eftersom alla av det manliga könet som jag känner är lika blinda på sådana saker!!

När jag går där och svettas med dammsugaren och samtidigt får hålla ett öga eller fem på barnen , inbillar jag mig att jag iaf bränner några kalorier, och eftersom jag har en hel del överskotts kalorier efter diverse barnafödslar och förkärlek för mat, så muntrar dom tankarna upp mig en smula i denna hat-kärlek till hemmafru-livet.

Sen har jag ju så klart tänkt att börja träna bort lite av allt överflöd, ska bara köpa träningskort först... I väntan på att jag gör det skulle jag nog kunna måla mina bristningar på magen efter senaste graviditeten svarta, magen är ju redan så vit den kan bli så vitfärgen skulle jag ju spara in på, och så kan jag vara zebra på hallowen-partyt om jag blir bjuden på nåt!! Då var det problemet löst!! =)

Men å andra sidan får jag mycket bättre lön för min möda hemma än vad alla chefer i världen kan erbjuda. För vem kan bjuda bättre än min Stora lilla pojken när han säger "mamma jag älskar dig" eller när Mini ler mot mig med tindrande ögon och mun från öra till öra!!! Det kallar jag bra betalt!!

Nu ska jag ha egen mystid med en god bok tror jag!! Och mina vänner, ta inte livet för allvarligt. Du kommer ändå inte levande ifrån det!!

Puss!

Vänner och bajs i brallan!!

I dag har jag och mina två gossar varit och handlat mat för en vecka. Det är ett alltid lika spännande projekt eftersom man aldrig riktigt kan veta hur det slutar. I dag slutade det lyckligt.

Dessvärre började det inte lika bra. Min Stora lilla pojke, 2,5-åingen håller på att ge upp sitt liv med blöjor. Han är såååå duktigt på att gå på sin "Pottis" som vi har döpt den lilla gröna pottan från IKEA till.

Men... idag när vi skulle fara iväg till mataffären hände det som faktiskt aldrig har hänt tidigare. Han gjorde stort A (för alla ni som inte jobbar inom vården betyder det MYCKET bajs!!)

Vi hade just gjort oss klara alla, mamma (jag) hade kommit ur pyjamasen tidigare än väntat redan kl 11 så jag var faktiskt färdig tigigt i min ögon mätt. Mini var matad, bytt och påklädd sin fleeceoverall. Stora lilla pojken var också klar och hade gått i förväg till bilen. Vem har ork att vänta på en snigel morsa-porsa...?!

Jag sätter Mini i bilen och säger åt Stora lilla pojken att han också ska hoppa in. " Men mamma jag har ju bajs" får jag till svar... Jag känner hur Miss Nöjet helt plötsligt tittar förbi, men motar snabbt bort henne. Hon har ju faktiskt inget här att göra när jag tänkt efter!!

Vi går in och tar bort bajet och skyndar oss ut till en ilsket röd Mini i bilen.

När vi så småningon kommer hem efter ett riktigt lyckat inköpsrace så får jag ett sms av en mina bästis vänninor (en riktig alltså!!)
Hon undrar om hon ska komma förbi eller så för jag är skyldig henne pengar. Men smart-skalle jag glömde ju ta ut pengar när vi var på mataffären... Inget besök av underbaringen alltså =(. Men det är så konstigt med henne, jag behöver inte ens träffa henne utan det räcker att höra hennes röst så blir jag smittad av energin som hela hon vibrerar av.

Hon är en av dom där människorna som det finns så få av, och man blir en av världens rikaste om man finner. Hon är en genuint supersnäll urgullig äkta vän!! Du vet vem du är och jag älskar dig!!

Efter mitt samtal så hjälpe Stora lilla pojken mig att packa in alla matvaror och så åt han lite mellis. Sen började han leka lite och efter en stund kommer han fram till mig och..."Mamma... bajs igen" Ja ja inte lätt att vara liten... Nu ska jag in och torka upp swimingpoolen på badrumsgolvet efter Stora lilla pojkens bajs-bad!!

Glöm aldrig; man ska aldrig nöja sig med att krypa när ens drift är att flyga!!

Puss och kram!!

Fjärilar på fönstret och simdynor...

Nu när det är mörkt ute om kvällarna samlas nattfjärilarna i klungor på fönstren som vi har lampor lysande i. Jag tycker synd om dom, det är väl alla hormonerna som är kvar i kroppen fortfarande. Det är ju trots allt bara 11 veckor sen vi var på väg in till Östra Sjukhuset i Göteborg vid denna tidpunkten, för att klämma ut en underbar liten gosse till!!

Nåväl när jag ser dom sittandes där, fjärilarna, kommer jag att tänka på när jag gick i årskurs 1 och vi skulle lära oss simma.
En vild ung-skock på sisodär 20 ungar slänger sig förväntansfullt av bussen och rusar in på simbadet.
Nu kommer det sig att vi är en smula tidiga och får lov att vänta i entren en stund. I entren är det stora glasfönster in till själva simmbasängen och det är en klass före oss som nog håller på att lära sig att bara vara under vattnen, dom står där på ett led och ska handlöst slänga sig ut i vattnet.

När ett av dom badande barnen får se oss vänder han sig om i ledet och jag som står med näsan tryckt mot glaset möter hans blick och vi iakttar varandra i några sekunder.

Han står där med sin simdyna utbredd som vingar bakom hans späda rygg och ser så ledsen ut.
Det var ett magiskt ögonblick som jag aldrig kommer glömma, ett barns blick söker desperat efter hjälp av ett annat barn. Det visade sig nämligen att pojken var livrädd för vatten och började gråta och blev stel som en pinne under ytan och läraren fick hoppa i och plocka upp honom... Jag kände mig så skyldig efteråt, som om det vore mitt fel...

Lika skyldig känner jag mig nu inför dom bräckliga fjärilarna som sitter där på andra sidan glaset och suktar efter ljuset... Undrar om jag kan fånga in alla och ha en liten fjärils farm här inne? Hummmm... eller skaffa mig ett liv kanske?!

Men tyckte det var lite märkligt att jag kom att tänka på den lilla indvandrar pojken när jag såg fjärilarna...

Sov gott vänner!!

Bitter-Fittan och Miss Nöjet...

Jag har två vänninor som brukar hälsa på ibland. Dom heter Bitter-Fittan och Miss Nöjet. Förut var det långt mellan besöken men nu på senaste kommer dom med allt tätare mellanrum. Egentligen tycker jag inte alls om dom, dom har liksom smygit sig på mig och nästlat sig in i min hjärna och hjärtat på nåt sätt.
Först märkte jag knappt av dom men jag har på senare tid kommit på mig själv att jag stör mig mer och mer på dom. Rentav så avskyr jag dom!!

Egentligen är det två narcissistikt snorkiga besserwisrar som tvingar mig att vara på ett sätt som jag inte gillar. Dom gör så att jag mår dåligt över saker som jag gör och egentligen inte menar... Jag har försökt bryta kontakten många gånger men dom suger sig fast och vägrar släppa taget. Bäddar in mig i falska föreställningar om att saker och ting ska vara på deras sätt. När jag sen mår som dåligast står dom och skrattar åt mig och motar bort mina andra vänner som försöker rädda mig.

Men jag har starka bundsförvanter nu, dom heter Kärleken, Glädjen och Hoppet. Det är tre prinsar som jag bor med och dom lär mig att jag är värd att finnas. Jag har en hård kamp framför mig men jag har även starka medhjälpare!!

Kampen kan börja!!

En mulen dag men solsken i sinne!!

Har inte sovigt så bra i natt, mina tre pojkar har snarkat i olika ljudnivåer och ibland har storebror pratat i sömnen. Min make är en hejare på att gnissla tänder också, han är så bra att han säkerligen skulle kunna väcka upp en och annan döing om så vore!!

När jag så äntligen slumrade in bestämde sig den minsta för att det var dax för ett skrovmål vid halv 5-snåret, bara att masa sig upp och fixa käk.

Sen har jag en undran som jag nog aldrig kommer få svar på... varför måste en man snooza typ tre gånger innan, som i mitt fall, han knappt vaken drar sig ur sängen och skramlar runt innan han slutligen far iväg till sitt dagsverk? På nåt sett måste informationen om hur man rör sig tyst ha försvunnit någonsatans på vägen eller glömde mamman att påpeka detta ... Nu syftar jag inte endast på min andra hälft. Du är inte unik inom detta darling!!

Jag har nämligen liknande erfarenheter från mitt flickhem. När min käraste pappa, som nog är Sveriges mest morgontrötta människa,(love you pappis!!) inte direkt var uppe med tuppen och hade ett solskensleende på läpparna i arla morgonstund var han och är han fortfarande inte direkt den smygande sorten. Man trodde och tror faktiskt att man fått inbrottstjuvar i huset. Förövrigt jobbade han nästan dygnet runt förr med sin egna firma så jag förstår att han oftast var trött intill döden...


Jag håller som bäst på att lära min 2.5- åring om konsten att kunna smyga. Han är faktiskt riktigt bra så jag har gott hopp om framtiden!!


Senare i dag ska vi ge oss ut i höst rusket och köpa present till min sötaste systerson som fyller 1 år i dag, hipp hipp hurra!!

Men först ska jag och min lilla stora pojk ge oss in i Astrid Lindgrens magiska värld och kolla på den flygande tjockisen, dvs Kalsson på taket!! Myspys på hög nivå vill jag lova!!

Ha en bra dag alla!!

Bästa vän med kaffekoppen...

När man har små barn, iaf väldigt små barn som nästan inte är födda, som i mitt fall är minsta sonen... humm... få se nu, hur länge sedan är det jag låg och vred mig i smärtsamma plågor som gick genom kroppen som urtidens tidvattenvågor... jo just det han blir ju 11 veckor på tisdag. Efter att ha behövt kollat i almanackan kan jag lätt konstatera att ja man blir dum i huvudet av för lite sömn...

Men ja det var ju just det, för lite sömn... Innan min första graviditet så party-tjej som jag var så ja visst rökade jag. Rökte mycket också!! Men som den ansvarsfulla morsa jag blev så fort vi visste att vi skulle ha bebbe så slutade jag tvärt. Suget var enormt men jag lyckade förtränga mitt beroende ner i lilltån och där bodde det tills... jag började med pinnarna igen någon gång så där 3 månader efter vi fått ljuv bebis-lycka...

Ja jag ammade inte första gångern heller... Inte så lätt när bara en vill, dvs JAG hade gärna låtit lille gossen suga men han var dock inte lika pigg på detta... måste vara ett släktdrag eftersom vår nyaste familjemedlem inte heller var särskilt intressead... Märkligt eftersom detta brukar vara ganska intressant när gossarna blir äldre!!

Nåväl så alla som är eller har varit rökare vet att kaffe och cigg är ett äktenskap som håller... forever!! Så under båda på smällen perioder har jag även gett upp kaffet, vilket förövrigt säkert också bara är nyttigt för bullen i ugnen!!

Men nu kan man ju säga att jag tar igen avsaknade med råge!! Oj oj oj vad det blir mycket kaffe under dagarna... och kvällarna. Så när alla sover vem är vaken då... jo morsan-porsan som ska upp och mata bebis i tid och otid, mamsen som ska vara pigg och alert när stora pojken vaknar med ett käckt "är det morgon nu mamma" när jag just har somnat efter lillgossens nattfrossa... Så vad tar jag mig till då för att bli människa igen, ja just det mer kaffe!!

Och hjulet snurrar vidare och jag har fått en ny bästis, min kära kaffekopp. Until death do us part baby!!

Go natt mina kära läsare... mama ska försöka sova snart...

Andra gången gillt...

Då den första bloggen verkade komplicerad ( eller så får jag helt enkelt erkänna att jag är trög...) bytte jag till denna och den verkar rätt enkel som tur är!!

Barnen är nu nattade och jag kan med gott samvete sitta här framför datorn och dela med mig av livet som mamma a´la 2009... Eller hur står det till med det egentligen? Är mamma livet idag så olikt mamma livet 19... låt oss säga 53?

Då min man tjänar bättre än jag, ( så klart han är ju MAN och jag jobbar inom vården...)"tvingas" jag vara hemma mest eftersom vi behöver alla ören vi kan få in.

Nu när jag inte ammar vår lille snart 3 månaders son ,( lugn alla som förfasar sig över detta och förespråkar ammning, kosta vad det kosta vill, det finns en förklaring som jag inte tänker ursäkta mig med men dock förklara varför...)kan jag gott och väl börja jobba i morgon, vilket jag gärna skulle göra också om det inte vore för stålarna som måste in för familjens överlevnad. Man kan ju som bekant inte leva speciellt länge på enbart luft.
Min make skulle gladeligen vara hemma men det funkar inte för oss. Vi har planer på att jag ska börja jobba lite helger framöver och min man då kanske kan ta ut fredagars ledigt till att börja med. Kul för han, superkul för ungarna och undebart undelättande för mig!!
Nåväl kunde hemmamorsan 1953 göra så? Troligtvis inte men det är faktiskt på håret att det inte går för oss heller!! Vad kan man då lära av detta... Kanske som bekant att jämdställdheten och klassklyftor måste ändras? JAAAAA!!

Jag håller mina tummar blå i hopp om att mina pojkar när dom ger mig snuttiga barnbarn ska kunna vara hemma och mysa på dagarna och förgås av trötthet på nätterna, för att sedan gå runt med ett fåraflin när bebben så smånligom ler med hela tandköttet mot sin skapare!! Det skulle jag kalla jämställdhet!!

So long!!