För några år sedan levade jag ett liv som jag aldrig mer vill leva. Jag tänker inte gå in på detaljer men jag kan säga så här, hade inte en viss grej hänt hade jag inte varit här och skrivit detta. Jag är helt och fullt övertygad om att jag skulle ha dött på ett eller annat sätt...
Och den vissa grejen som hände mig var min första son. Detta är till dig min alldeles lilla egna ängel...
En grå-suddig tillvaro utan glädje eller hopp
Hade ej längre en själ som fyllde min kropp
Ett tomt skal som vandrade runt och vägrade mig bry
om hur andra mådde eller om jag ens var mentalt kry
På midsommarnatten kom hon ner till mig så stilla,
en ängel med en gåva som hon blåste in och jag som kände killa
Vid min torkade själ som fylldes med kraft
Hon hjälpte mig besegra mina plågor jag haft
Hennes gåva var ett litet frö
som hindrade mig från att dö
En tid av väntan en tid av hopp
Tills fröet slutligen mognat och lämnade min kropp
Under tiden jag kände fröet i magen växa
lärde ängeln mig en viktig läxa
Att livet är till för att levas i nöd och lust
Och om jag glömmer det ibland ger hon mig en varlig pust
Av kärlek till det frö hon sådde och den gåva vi fick
Sörjer jag ej att hon vände och gick
För en bit av ängeln finns hos oss alla
Hon kommer gärna om vi på henne kalla
Mamma älskar dig min Korvan!!!
Ta hand om er!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
härlig dikt!
SvaraRadera