Då den första bloggen verkade komplicerad ( eller så får jag helt enkelt erkänna att jag är trög...) bytte jag till denna och den verkar rätt enkel som tur är!!
Barnen är nu nattade och jag kan med gott samvete sitta här framför datorn och dela med mig av livet som mamma a´la 2009... Eller hur står det till med det egentligen? Är mamma livet idag så olikt mamma livet 19... låt oss säga 53?
Då min man tjänar bättre än jag, ( så klart han är ju MAN och jag jobbar inom vården...)"tvingas" jag vara hemma mest eftersom vi behöver alla ören vi kan få in.
Nu när jag inte ammar vår lille snart 3 månaders son ,( lugn alla som förfasar sig över detta och förespråkar ammning, kosta vad det kosta vill, det finns en förklaring som jag inte tänker ursäkta mig med men dock förklara varför...)kan jag gott och väl börja jobba i morgon, vilket jag gärna skulle göra också om det inte vore för stålarna som måste in för familjens överlevnad. Man kan ju som bekant inte leva speciellt länge på enbart luft.
Min make skulle gladeligen vara hemma men det funkar inte för oss. Vi har planer på att jag ska börja jobba lite helger framöver och min man då kanske kan ta ut fredagars ledigt till att börja med. Kul för han, superkul för ungarna och undebart undelättande för mig!!
Nåväl kunde hemmamorsan 1953 göra så? Troligtvis inte men det är faktiskt på håret att det inte går för oss heller!! Vad kan man då lära av detta... Kanske som bekant att jämdställdheten och klassklyftor måste ändras? JAAAAA!!
Jag håller mina tummar blå i hopp om att mina pojkar när dom ger mig snuttiga barnbarn ska kunna vara hemma och mysa på dagarna och förgås av trötthet på nätterna, för att sedan gå runt med ett fåraflin när bebben så smånligom ler med hela tandköttet mot sin skapare!! Det skulle jag kalla jämställdhet!!
So long!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar