Trött, trött, trött... sa jag att jag var trött...?

Skulle bara tala om att jag fortfarande lever men har ingen inspiration att skriva...

Är fruktansvärt trött och anar starkt att min B12 brist är tillbaka med tanke på att händer och fötter har börjat domna igen...

Jag väntar tills lusten att skriva infaller och jag hoppas på snart!!

Ta hand om er!!!

Kramar.

Mamzilla och stickande nålar!!

Vilken hemsk dag det har varit för min mamma karriär i dag!! Jag kan bara hålla med Stora lilla pojken när han vid ett flertal tillfällen i dag har sagt "mamma du är dum och får gå till fängelset"...

Det känns som jag varit "mamzillaz" och bara tjatat, gnatat och gapat på min stackars underbara sötaste finaste son... Jag tackar gud att långtids minnet inte är så värst utvecklat än... Usch jag blir så ledsen i själen när jag tänker på hur jag varit i dag, jag är den vuxna och borde eller rättare ska kunna behärska mig...

Stora lilla pojken har verkligen inte haft en speciellt bra dag, både mitt gnällande och en oväntad händelse. Vi var på bvc och skulle väga och mäta Mini och så skulle han även få dom sedvanliga vaccinationerna som små barn får. När vi var där frågade jag om rutinerna med svinvaccinet för barn från 6 månader. Vi hade nämligen inte bestämt än om Stora lilla pojken ska få vaccinet... Vår bvc-sköterska berättade lite och så säger hon att dom ska få in nya doser på torsdag om en vecka. Jag såg scenariot framför mig med lååång kö och massa skrikande ungar. Så tillägger hon på slutet " men vi har nog en dos kvar sen i går om du vill ge honom den"... JAAAA!!! svarar jag snabbt.

Helt plötsligt ska Stora lilla pojken också få spruta, något som han trodde att bara lillebror skulla få. Helskotta vad hemskt det var att vara med och ge honom den, hon stack honom i låret och stora tårar grät han och sa efteråt "det gjorde faktiskt jätteont på mig mamma" och tittar med anklagande blick på oss. Som tur är blir han gladare när han får ett fint bil-klistermärke och några kex. Så var det sen dax för Mini, och han blev stucken i båda benen och hög gråt varje gång... Det var fan inga små fina nålar heller!!! Så nu har jag fått 3 små, små hål i min själ... Undrar om det blir någon själ kvar när barnen blivit stora?!!

Bara vänta och se om någon får biverkningar i form av feber och ont, hoppas inte på det sista!! Jag ska gå och lägga mig nu och i morgon ska jag vara en bättre mamma!!

"Jag vill mycket som jag helst skulle vilja att jag inte ville"-Hjalmar Söderberg

Sköt om er!!

Arla morgonstund och Nära döden upplevelse!!!

Oj oj oj... I kväll känner jag mig som en väldigt skruttig gumma med en väldigt ömmande kropp... Som tur är har denna känsla en naturlig förklaring och den kommer förhoppningsvis att gå över om några dagar!!

Det hela började med att Stora lilla pojkens blöja var mer än välfylld (av kiss) när han på den okristliga tiden 06.10 kom uppkravlandes i makens och min säng för att som jag först trodde, mysa och somna om. Men då det snart stod fullständigt klart att det inte alls skulle få sovas mer var det bara att masa sig upp... Väl nere och ombytt till torra kalsingar var det den fantastiska Barnkunskapskanalen som stod högst på önskalistan för min gullis, inte mig emot som la mig brevid på soffan för att snooza lite. Lite blev helt oförklarligt till för mycket och vi fick sannerligen lägga på ett kol tillslut!!

Av alla dagar så skulle jag dagen till ära på mamma-träff, vilket jag förövrigt anser är ett märkligt fenomen: När man blivit mamma eller pappa samlas man ihop i grupp och ska, bara för man blivit föräldrar, knyta vänskapsband och umgås med folk som det enda man kanske har gemensamt med är... ungarna...

Ja ja i brist på annat beslutade jag mig för att gå på spektaklet. Träffen skulle hållas i en byggnad brevid Stora lilla pojkens dagis så det var ju himla käckt!! När vi äntligen packat in allt i bilen, inget glömt för en gång skull, bar det av mot dagis i en långt ifrån laglig hastighet... Och eftersom vi av ovanstående beskrivna orsaker var lite försenade till dagis och likaledes till mamma-träffen så skulle vi då försöka småspringa in till dagiset... Vi är alltså innanför grindarna nu och det är inga problem för Stora lilla pojken att springa, han ligger en bra bit framför mig. Värre för mig...

Jag hade försökt snygga till mig lite inför träffen, kan ju vara kul att någon gång inte glida runt i mysbrallor... Hade därför kjol på mig och till detta mina nyinköpta skit snygga stövlar. Dessa stövlar har en låg klack och är på intet sätt ostadiga, riktigt bekväma promenadskor till och med!!

Jag småjoggar nerför den lite sluttande kurvan som leder ner till själva dagis gården, även bärandes på bilstolen med Mini på ca 7 kg i... Då händer det ofattbara, jag får en nära döden upplevelse!!!

Helt plötsligt viker sig högerfoten, den är vrickad!! Jag försöker styra upp allt genom att ta ett språng i luften, varpå jag tappar balansen och faller framåt, tappar Mini som troligtvis slår en volt i luften för att som jag sen hittar honom, landa liggandes på sidan... hela tiden sittandes fastspänd i bilstolen... Allt detta sker i slow motion... Jag känner en skarp brännande smärta när mina handflator och knän träffar asfalt och smågrus, en våg av kallsvett drar genom kroppen och jag reser mig kvickt upp. På dom få sekunderna innan jag snabbt får sätta mig ner igen pga blodtrycksfall eller nåt, far dessa tankar genom mitt huvud i kronologisk ordning: hur gick det med strumpbyxorna, hur gick det med Mini och var det någon som såg mig?!!!

Som tur är var Mini oskadd men tittade med stora frågande ögon och darrande underläpp på mig och undrade säkert vad som hände... Ingen människa i närheten som sett min fadäs och sen det största och mest otippade miraklet av dom alla STRUMPBYXORNA VAR HELA!!! Hur fan kunde det vara möjligt med tanke på att jag blödde på knät under strumpbyxorna... ?!

Stora lilla pojken vänder, springer tillbaka och frågar "Vad gör du mamma"? Jag ramlade... svarar jag med sammanpressade läppar, inte läge att vråla ut eder om han där nere direkt...

Jag lyckas lämna Stora lilla pojken på dagis och genomlida den första och ganska trevliga mamma-träffen, med ett helvetiskt ömmande knä och bultande fot. Jag har nu på kvällen äntligen fått satt mig stilla lite och så klart kommer stelheten... Håller mina tummar att jag kommer ur sängen i morgon...

Ni förstår säkert även att jag såg livet passera revy vid fallet... Jag såg ljuset...

"Bättre att fråga och verka dum, än att inte fråga och förbli dum"- Okänd

Go`afton min vänner!!

En brinnande katt och shopping med maken...

Jaha... då var vi hemma igen jag och mina underbara knoddar. I fredags kväll bar det av söderut igen... Känns både tråkigt och skönt att ha kommit tillbaka i vardagen. Men vi lämnade ju inte mina föräldrar obemärkta direkt, det var rent ut sagt tur att jag inte brände ner hela huset egentligen!! Dramaqueen!! Hahahaha... ja så galet det kan bli ibland alltså... På fredagen när vi skulle käka lunch jag och mamma och Stora lilla pojken, skulle mamma mysa till det lite och tände värmeljus som hon ställde på bordet. Det var ju mitt på dagen så dom lyste ju inte upp hela rummet direkt men det är ju tanken som räknas... Men iallafall så när vi ätit klart skulle jag byta på Mini och det gör jag på en filt på köksbordet hos min mamma och pappa. Det är ju inte direkt baby-anpassat nu för tiden... 23-åringen är yngst av oss syskon nu så det blir inte många blöjbyten längre...
Värmeljusen stod kvar på bordet så jag flyttade dom, fortfarande brinnande, till diskbänken där dom 3 katterna har sina matskålar. Dom har sin mat där uppe så att dom 2 hundarna ska slippa se ut som två stoppade korvar...

Det var ingen katt som åt mat när jag ställde dit ljusen natuligtvis men efter ett tag när jag satt och pratade med min mormor i telefonen och morsan stod och gullade med Mini så började det rent bokstavligt osa katt!!! Det var Nisse, den norska skogskatten som känt sig sugen på lite mat och i godan ro satt och åt med eld i baken!! För er som inte är bekanta med katter så har norska skogskatter lång päls... Morsan rusar fram och börjar slå med disktrasan på kattkraken!! Han fattar ingenting och fortsätter äta. Katten får en brun svedd fläck på pälsen i röven och lämnar efter sig en liten sothög på bänken. Stora lilla Pojken, som kollar på Mora Träsk, undrar vad det är för uppståndelse i köket och kommer ut och frågar genast vad det är som luktar... Jag och mamma skrattar så tårarna rinner och ser scenariot framför oss: katten fattar eld och springer runt som en galning i huset så allt börjar brinna!!! Nu skrattar vi av lättnad och för att vi har en märklig humor, inte för att vi på någopt sätt har pyroman-tendenser... Och för er djuraktivister, inga djur kom till skada!! Vi fick dock vädra en stund... =)

Efter en seg lördag, var trötta efter resan hem på fredagkvällen, så kände alla i familjen för att göra något på söndagen och bestämde oss för IKEA. Stora lilla pojken vägrade åka med och ville åka till farmor i stället. Sagt och gjort så körde vi dit honom och åkte sedan vidare till IKEA. Men väl framme ångrade vi oss snabbt, det fanns inte en enda ledig parkeingsplats så långt ögat nådde!! I stället åkte vi in till ett stort köpcentrum som ligger mitt inne i stora staden och som vi inte besökt på hundra år...
Jag fick köpt mig ett par nya jogging-byxor till min stora glädje. Är ju mys-klädernas okrönta drottning nu när jag är mammaledig så nu har jag ett par lila i min samling också!!! Lycka!! Jag fick även till ännu större glädje övertalat min man att köpa en skit snygg jacka!! Nu slipper jag gå runt med en konstant jobbar-klädd människa!! Braig dag i går!! Avslutades med egengjord pizza med en kall till!! Mmmmm...umma!!

"Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk"- Arne Hegerfors

Puss & Kram

Trots och roliga komentarer!!

Min underbara Stora lilla pojke som man kan bli alldeles galen på ibland!! Jag älskar att hata hans upproriska trotsålder!! Jag har läst någonstans att den första trotsen som vanligtvis brukar komma smygande nånstans från 1 år och framåt beror på att dom små liven upptäcker att världen inte kretsar runt dom själva. Om detta stämmer måste det ju vara en fruktansvärd hemsk upptäckt och att den trots som uppstår som någon slags: jag är jordens mittpunkt och låt det förbli så annars jävlar- protest, helt plötsligt är fullt förstålig... Och att man sen får en och annan blåtira som förälder "det är väl ändå en världslig sak" som en viss flygande tjockis skulle ha sagt...

Min Stora lilla pojke är väldigt bra på att prata måste jag säga!! Och det säger jag inte endast i egenskap av mallig förälder, utan jag har faktiskt gjort en egen liten självstudie i detta. Det vill säga, jag jämnför honom med andra barn i samma ålder...
Han är väldigt bra på att snappa upp nya ord, speciellt dom ord som barn egentligen inte ska kunna, och sedan placera detta uppsnappade ord lämpligt i någon menig så fort tillfälle ges.

Några exenpel på roliga meningar från veckan som gått, som man egentligen inte ska skratta eller komentera då det genast blir mycket roligare att säga sådana saker igen...

I bilen på väg hem från affären säger Stora lilla pojken följande till min mormor efter hon har retats en stund med honom: "Men för faan, nu får du ge dig!!"

I morse när vi vaknat tänkte jag mig en gosig mys-stund innan vi gick upp, säger han till mig: "Mamma du luktar skit i munnen, gå och spotta ut skitet i toaletten..." jaa... vad ska man svara på det...?

Min bror, dvs Stora lilla pojkens morbror fick också en trevlig kommentar när han kom förbi tidigare i kväll. Morbror kommer in var på Stora lilla pojken säger: "Heeej raring jag har köpt snus till dig!!"

Lillgammal eller vad?!

"Hur mycket vore möjligt om ingen försökte det omöjliga"- Arne Hirdman

Må gott!!

Shopping, snattning och en snarkande pappa!!

I dag har det varit riktigt bajs väder här. Inget roligt alls, Mini fick inte ens ut och sova i vagnen som numera är standard procedur på förmiddagarna. Blåst och regnrusk är inte något vidare sova-ute väder anser jag. Och vad gör man när det är dåligt väder...? Ja just det lättar upp humöret med lite gammal hederlig shopping så klart!! =)

Vi packade in oss i bilen, jag, ungarna, min mamma och min bästste mormor och så drog vi iväg. När vi kom hem hade ju humöret ånekligen klättrat några pinnar högre på glädje-stegen så jag överlevde faktiskt eftermiddagen med en trött, understimulerad Stora lilla pojken, och inga stora utbrott fick jag heller... tror jag...

Jag har en sak att bekänna...Jag stulit en grej i dag!!! Vi var i vårt esse i värsta shopping frossan, när jag hittade en dvd med Mora Träsk ( ja jag är jävligt trött på dom, men jag tänkte att min son skulle få lära sig rörelserna till låtarna...) Jag gav dvd:n till Stora lilla pojken och planen var att han skulle hålla den tills vi kom till kassan. Vi fortsatte yra runt inne i affären och gick slutligen till kassan, betalade det vi handlat, gick ut till bilen, packade in grejorna, packade in Mini i bilen, jag lyfter sen upp Stora lilla pojken från vagnen och vad ligger under hans rumpa... jo den då stjärt-varma Mora Träsk dvd:n... Jag vet inte riktigt om det är jag som ska kalla mig snattare eller om det är min son... Hur som helst så gick jag i alla fall inte tillbaka in och betalade den satans dvd:n!! Det var ju inte så att det drabbade någon fattig direkt...

Men nu är jag trött och och ska snart gå och knyta mig, en sista matning av Mini sen kan jag krypa ner till min gosiga Stora lilla pojke och somna till hans snusande andetag. Det var fler i familjen som var trötta i kväll, min pappa ligger här på soffan och drar djupa timmerstockar sen 1 timma tillbaka. Sov gott pappa!!

"Vi vill gärna vara oss själva men också som alla andra, lustigt nog lyckas vi bäst med det senare"-John Karlzen

Hej svejs!!

Snålblåst, födelsedag och gästtofflor.

Tjofaderittan vad jag inte tänkte på att vi åkte 35 mil längre norrut än hemifrån när jag packade i går. Som tur är kom mitt undermedvetna ihåg barnens varma kläder men mig själv var det visst inte så noga med så jag höll på att frysa håret av mig när vi var ute i snålblåsten på fm!! Brrrr...
Mini sov gott väl nerbäddad i sin vagn och Stora lilla pojken gick det inte heller någon nöd på i sitt fleeasklädda regnställ och nya vinterkängor!!

Mina föräldrar har ett krikonträd ( för er som inte vet vad det är så kort förklarat växer det små mini plommon på ett träd...)Stora lilla pojken älskar dessa och när vi var ute fick jag den stora äran att förse honom med några stycken, och några till, och några till, och några till... Så nu går jag och väntar på stort A igen...

Min lillebror har blivit ett år närmre vuxen i dag, om han nu någonsin blir det... Han har kommit upp i den respektabla åldern av 23 år så nu är det bara 7 år kvar till 30. Och dom åren går fort ska du veta broder... Vi har varit och firat att mamma för läääänge sedan låg och födde fram en liten välskapt gosse. Det bjöds på smörgåstårta och så har jag dagen till ära faktiskt bakat skit goda kakor till min lillebror!!

Så har jag köpt något i dag som jag aldrig trodde jag skulle köpa, gästtofflor. Ni vet en sån där påse i fårull eller vad det nu är för material, med några par tunna tofflor i. Egentligen vet jag inte varför jag köpte dom, vem fan vill låna sådan när dom kommer hem till oss egentligen...?! Men jag tror att det kommer se hemtrevligt och inbjudande ut när dom hänger där på väggen i hallen. Våra gäster kommer se ullpåsen och tänka " mmm... se där ja dom tänker på sina gästers välmående minsann" Men tänk om någon verkligen tar på sig ett par tofflor för att sedan upptäcka att vi inte har det så kallt på golvet och får värsta fotsvetten... Hoppas dom är tvättbara mina fina och inbjudande ulltofflor!!

"Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling"- Oscar Wilde

Sköt om er!!

Äta bilar i bilen och digga Mora Träsk!!

Ja då var det dax att fara norrut igen. Jag har haft sån tur att jag hittade en man 35 mil från den lilla pitoreska och småmysiga sommar stad som jag är uppvuxen i. Är egentligen inget fel på staden, tycker det är jätte mysigt att komma hem. Men att bo där permanent är inget som lockar nu iaf. Småstads syndromet uppfanns nog där och det kan jag leva utan. Visserligen är inte staden jag bor i nu speciellt mycket större men här är det ingen som känner mig på riktigt förutom mina vänner och dom har jag valt noga... Och om det skulle spridas rykten och osanningar så vet jag att det inte kommer från dom. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket om just ryktes sprindning, har inte folk nåt bättre att göra så får dom väl roa sig lite på min bekostnad då...

Men för att återgå till vår resa... Att resa med barn är alltid lika spännande!! Nu har Stora lilla pojken kommit upp sig i åldern och sover av naturliga orsaker inte lika mycket på våra resor upp längre. Det kan ju bli ganska mycket gnäll om han inte blir road och underhållen. Jag förstår att det inte är speciellt kul att sitta fastspänd i ca 4 timmar. Men dom flesta som var små under -80 talet har säkert varit på en Mora Träsk konsert eller haft ett kasettband med dom trallande gubbarna. Det hade iaf jag och nu har jag överfört min fascination för dom till min älsta son.

Men saken är den att jag är inte 5 år längre så när cd skivan går varm i 4 timmar är jag ganska less på att höra "gör som träsket, rör på fläsket" och är nära att stoppa det obligatoriska resgodiset, Ahlgrens bilar, i öronen.

Men ibland får man ta det onda med det goda och jag har ju en glad och nöjd och icke gnällande son!! Så jag står ut med tigerjakten och och så kan jag ju skryta med att jag kan nästan alla Mora Träsk låtar utantill!!

Nu ser jag fram emot en vecka med min käraste familj!!

Och jag har upptäckt att det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder...

Puss & kram.

Det kom en ängel...

För några år sedan levade jag ett liv som jag aldrig mer vill leva. Jag tänker inte gå in på detaljer men jag kan säga så här, hade inte en viss grej hänt hade jag inte varit här och skrivit detta. Jag är helt och fullt övertygad om att jag skulle ha dött på ett eller annat sätt...

Och den vissa grejen som hände mig var min första son. Detta är till dig min alldeles lilla egna ängel...

En grå-suddig tillvaro utan glädje eller hopp
Hade ej längre en själ som fyllde min kropp

Ett tomt skal som vandrade runt och vägrade mig bry
om hur andra mådde eller om jag ens var mentalt kry

På midsommarnatten kom hon ner till mig så stilla,
en ängel med en gåva som hon blåste in och jag som kände killa

Vid min torkade själ som fylldes med kraft
Hon hjälpte mig besegra mina plågor jag haft

Hennes gåva var ett litet frö
som hindrade mig från att dö

En tid av väntan en tid av hopp
Tills fröet slutligen mognat och lämnade min kropp


Under tiden jag kände fröet i magen växa
lärde ängeln mig en viktig läxa

Att livet är till för att levas i nöd och lust
Och om jag glömmer det ibland ger hon mig en varlig pust

Av kärlek till det frö hon sådde och den gåva vi fick
Sörjer jag ej att hon vände och gick


För en bit av ängeln finns hos oss alla
Hon kommer gärna om vi på henne kalla

Mamma älskar dig min Korvan!!!

Ta hand om er!!

Kokta myrägg och starka viljor!!

Jag beundrar människor med starka viljor. Det tyder på att man vet vad man vill och det är ju en faslig bra förutsättning om man vill komma någon vart i livet!!

Jag kan själv lägga mig i kategorin; "ja du får som du vill bara du slutar tjata" människor. Men grejen är att jag oftast har rätt, oftast blir det bra och oftast är alla nöjda i slutändan. Detta är absolut inget skryt, lägg märke till att jag skrev "oftast", vilket betyder att ibland blir det ju helt åt skogen!! Som tur är har jag en snäll man som finner sig i det mesta och tar ner mig på jorden när vissa ideer seglar i väg helt åt skogen, och bryr sig inte nämnvärt när jag ber honom sticka upp huvet där solen aldrig skiner... Efter 8 år tillsammans vet han att min ilska över att inte får som jag vill är snabbt förbipasserad och att det snarare förvärrar allt om han för stunden börjar argumentera tillbaka. Han får faktiskt som han vill ibland också... =)

Det verkar som båda mina söner har fått mina gener i detta och det är både på gott och ont... Visserligen är ju Stora lilla pojken mitt i den härligaste trots- eran men lilla Mini... oj oj oj... hur kan man veta vad man vill och visa det så tydligt när man knappt är född? Jag är impad av den lille skiten!! Men jag hoppas att viljan att stå på sig och ta för sig håller i och att ingen snorunge med mobbar kompetens eller idiot till vuxen fördärvar deras vilja när dom blir äldre. Mina pojkar föddes som fria själar och ska dö som fria själar!! Stackars den som försöker ändra på det, då kommer lejoninnan och tar dom!! Grrrrr...

Vi har just avnjutit en lunch jag och Stora lilla pojken bestående av myrägg (ris) och rester av ungsbakad falukorv. Nu är vi laddade för en eftermiddag av bus och lek!!

"Själen skulle inte ha någon regnbåge om ögonen inte hade tårar"- Indiskt ordspråk.

That`s all folks!!

Ta hand om varandra!!

Dimma och darrande sköldpaddor!!

Åååååhhhhh i dag har vi haft mys på elit nivå!! Vi har äntligen kunna träffas jag och min lillasyster. Vi steg upp kl halv 8 i morse och 10 minuter över 9 var vi färdig packade och klara och åkte hemmifrån.
Ja mina vänner ni läste rätt, på
1 timma och 40 minuter hände följande; steg upp med Store lilla pojken. Hann lagom komma ner för trappen så vaknar Mini. Ger Mini mat, gör frukost till Stora lilla pojken och moi, klär på barnen och försöker göra det bästa av situationen med mig själv, packar väska som ska med, ( syster-yster bor 13 mil bort)packar in barnvagnen i bilen, packar in barnen i bilen och slutligen packar jag in mig själv i bilen. Jag är småbarnsmamma!!!!! Fan vad bra jag är!!!!

Vi har haft hur braig dag som helst, ätit gott, lekt med våra söta barn, varit på promenad, 3 av 5 klev i hundskit, fikat lite gott igen och skrattat!! Kan en braig dag bli så mycket braigare eller?

På vägen hem var det en märklig stämmning ute, det var tjock dimma och lite trafik till att börja med. Det kändes som om vi var dom enda människorna i hela världen som åkte runt i en bil och när båda barnen slutligen somnat satt jag bara och njöt bakom ratten. Där kan man snacka om härlig egen-tid. Åka bil och lyssna på skön musik, nu har jag tankat upp till halvfulla batterier!!

Men allt underbart har ju ett slut, när vi kom till Göteborg var det naturligtvis kö... Och det är fan inga mes köer under rusningen... Så vaknade ju så klart Stora lilla pojken och pang!! Där var man tillbaka i verkligheten igen!!

Men när vi kom hem bjöds det på ärtsoppa och pannkaka, mmmm... gott det var!! Och när Stora lilla pojken och hans pappa badade passade jag på att leka med Mini. Han har en lite sköldpadda som man kan dra i ett snöre på ryggen så skakar den loss som värsta ryset. Lägger man den på Minis mage får man snabbt utdelning i form av höga skratt, hur länge tror ni sköldpaddan håller innan snöret går av... =)

Nu blir det sagläsning och ännu mera mys...

Och vet ni vad, säkraste sättet att dölja sin begränsning är att inte överskrida den...

So long!!

Mystid, städsvett och zebror...

Så där ja nu är Stora lilla pokjen lämnad på dagis och Mini sover ute i vagnen. Stora lilla pojken har varit hemma många dagar med mig nu pga förkyldning så det är faktiskt skönt att få egen tid.

Och egen tid har jag med väldigt gott samvete för jag vet att Stora lilla pojken trivs som hästen på grönbete på sitt dagis-jobb som han kallar det!! Förresten så måste jag ju tillägga att det är ju oftast ingen rolig egen tid jag har. När Stora lilla pojken är på sitt "jobb" så får ju jag passa på att jobba här hemma...

Hemmafruns jobb måste vara det mest otacksamma jädra skit göra som finns!! Jag sliter och fejar och svettas och svär med att tvätta, städa, byta skit blöjor, torka spyor, slänga ihop lunch som ändå inte passar en del, försöker roa och sysselsätta trotsiga 2.5 åringen och samtidigt söva den övertrötta 2 månaders babyn i storebrors vrålande lekar... Att jag sen jobbat mig med att göra det hemtrevligt hemma ibland är det ju inte många som märker... Jag kanske skulle sätta upp en skylt på dörren innan maken kommer hem när jag fixat till nåt, och på den ska det stå: "Titta dig noga omkring när du kommer in älskling så får du en glad fru sen"!!

Fast undra sa flundra om det skulle fungera..? Han skulle nog gå och titta och titta och sen fråga om jag klippt mig eller nåt... Ha ha ... jaaa... det är ju visserligen inte männens fel att det är på detta viset, det kan det ju inte vara eftersom alla av det manliga könet som jag känner är lika blinda på sådana saker!!

När jag går där och svettas med dammsugaren och samtidigt får hålla ett öga eller fem på barnen , inbillar jag mig att jag iaf bränner några kalorier, och eftersom jag har en hel del överskotts kalorier efter diverse barnafödslar och förkärlek för mat, så muntrar dom tankarna upp mig en smula i denna hat-kärlek till hemmafru-livet.

Sen har jag ju så klart tänkt att börja träna bort lite av allt överflöd, ska bara köpa träningskort först... I väntan på att jag gör det skulle jag nog kunna måla mina bristningar på magen efter senaste graviditeten svarta, magen är ju redan så vit den kan bli så vitfärgen skulle jag ju spara in på, och så kan jag vara zebra på hallowen-partyt om jag blir bjuden på nåt!! Då var det problemet löst!! =)

Men å andra sidan får jag mycket bättre lön för min möda hemma än vad alla chefer i världen kan erbjuda. För vem kan bjuda bättre än min Stora lilla pojken när han säger "mamma jag älskar dig" eller när Mini ler mot mig med tindrande ögon och mun från öra till öra!!! Det kallar jag bra betalt!!

Nu ska jag ha egen mystid med en god bok tror jag!! Och mina vänner, ta inte livet för allvarligt. Du kommer ändå inte levande ifrån det!!

Puss!

Vänner och bajs i brallan!!

I dag har jag och mina två gossar varit och handlat mat för en vecka. Det är ett alltid lika spännande projekt eftersom man aldrig riktigt kan veta hur det slutar. I dag slutade det lyckligt.

Dessvärre började det inte lika bra. Min Stora lilla pojke, 2,5-åingen håller på att ge upp sitt liv med blöjor. Han är såååå duktigt på att gå på sin "Pottis" som vi har döpt den lilla gröna pottan från IKEA till.

Men... idag när vi skulle fara iväg till mataffären hände det som faktiskt aldrig har hänt tidigare. Han gjorde stort A (för alla ni som inte jobbar inom vården betyder det MYCKET bajs!!)

Vi hade just gjort oss klara alla, mamma (jag) hade kommit ur pyjamasen tidigare än väntat redan kl 11 så jag var faktiskt färdig tigigt i min ögon mätt. Mini var matad, bytt och påklädd sin fleeceoverall. Stora lilla pojken var också klar och hade gått i förväg till bilen. Vem har ork att vänta på en snigel morsa-porsa...?!

Jag sätter Mini i bilen och säger åt Stora lilla pojken att han också ska hoppa in. " Men mamma jag har ju bajs" får jag till svar... Jag känner hur Miss Nöjet helt plötsligt tittar förbi, men motar snabbt bort henne. Hon har ju faktiskt inget här att göra när jag tänkt efter!!

Vi går in och tar bort bajet och skyndar oss ut till en ilsket röd Mini i bilen.

När vi så småningon kommer hem efter ett riktigt lyckat inköpsrace så får jag ett sms av en mina bästis vänninor (en riktig alltså!!)
Hon undrar om hon ska komma förbi eller så för jag är skyldig henne pengar. Men smart-skalle jag glömde ju ta ut pengar när vi var på mataffären... Inget besök av underbaringen alltså =(. Men det är så konstigt med henne, jag behöver inte ens träffa henne utan det räcker att höra hennes röst så blir jag smittad av energin som hela hon vibrerar av.

Hon är en av dom där människorna som det finns så få av, och man blir en av världens rikaste om man finner. Hon är en genuint supersnäll urgullig äkta vän!! Du vet vem du är och jag älskar dig!!

Efter mitt samtal så hjälpe Stora lilla pojken mig att packa in alla matvaror och så åt han lite mellis. Sen började han leka lite och efter en stund kommer han fram till mig och..."Mamma... bajs igen" Ja ja inte lätt att vara liten... Nu ska jag in och torka upp swimingpoolen på badrumsgolvet efter Stora lilla pojkens bajs-bad!!

Glöm aldrig; man ska aldrig nöja sig med att krypa när ens drift är att flyga!!

Puss och kram!!

Fjärilar på fönstret och simdynor...

Nu när det är mörkt ute om kvällarna samlas nattfjärilarna i klungor på fönstren som vi har lampor lysande i. Jag tycker synd om dom, det är väl alla hormonerna som är kvar i kroppen fortfarande. Det är ju trots allt bara 11 veckor sen vi var på väg in till Östra Sjukhuset i Göteborg vid denna tidpunkten, för att klämma ut en underbar liten gosse till!!

Nåväl när jag ser dom sittandes där, fjärilarna, kommer jag att tänka på när jag gick i årskurs 1 och vi skulle lära oss simma.
En vild ung-skock på sisodär 20 ungar slänger sig förväntansfullt av bussen och rusar in på simbadet.
Nu kommer det sig att vi är en smula tidiga och får lov att vänta i entren en stund. I entren är det stora glasfönster in till själva simmbasängen och det är en klass före oss som nog håller på att lära sig att bara vara under vattnen, dom står där på ett led och ska handlöst slänga sig ut i vattnet.

När ett av dom badande barnen får se oss vänder han sig om i ledet och jag som står med näsan tryckt mot glaset möter hans blick och vi iakttar varandra i några sekunder.

Han står där med sin simdyna utbredd som vingar bakom hans späda rygg och ser så ledsen ut.
Det var ett magiskt ögonblick som jag aldrig kommer glömma, ett barns blick söker desperat efter hjälp av ett annat barn. Det visade sig nämligen att pojken var livrädd för vatten och började gråta och blev stel som en pinne under ytan och läraren fick hoppa i och plocka upp honom... Jag kände mig så skyldig efteråt, som om det vore mitt fel...

Lika skyldig känner jag mig nu inför dom bräckliga fjärilarna som sitter där på andra sidan glaset och suktar efter ljuset... Undrar om jag kan fånga in alla och ha en liten fjärils farm här inne? Hummmm... eller skaffa mig ett liv kanske?!

Men tyckte det var lite märkligt att jag kom att tänka på den lilla indvandrar pojken när jag såg fjärilarna...

Sov gott vänner!!

Bitter-Fittan och Miss Nöjet...

Jag har två vänninor som brukar hälsa på ibland. Dom heter Bitter-Fittan och Miss Nöjet. Förut var det långt mellan besöken men nu på senaste kommer dom med allt tätare mellanrum. Egentligen tycker jag inte alls om dom, dom har liksom smygit sig på mig och nästlat sig in i min hjärna och hjärtat på nåt sätt.
Först märkte jag knappt av dom men jag har på senare tid kommit på mig själv att jag stör mig mer och mer på dom. Rentav så avskyr jag dom!!

Egentligen är det två narcissistikt snorkiga besserwisrar som tvingar mig att vara på ett sätt som jag inte gillar. Dom gör så att jag mår dåligt över saker som jag gör och egentligen inte menar... Jag har försökt bryta kontakten många gånger men dom suger sig fast och vägrar släppa taget. Bäddar in mig i falska föreställningar om att saker och ting ska vara på deras sätt. När jag sen mår som dåligast står dom och skrattar åt mig och motar bort mina andra vänner som försöker rädda mig.

Men jag har starka bundsförvanter nu, dom heter Kärleken, Glädjen och Hoppet. Det är tre prinsar som jag bor med och dom lär mig att jag är värd att finnas. Jag har en hård kamp framför mig men jag har även starka medhjälpare!!

Kampen kan börja!!

En mulen dag men solsken i sinne!!

Har inte sovigt så bra i natt, mina tre pojkar har snarkat i olika ljudnivåer och ibland har storebror pratat i sömnen. Min make är en hejare på att gnissla tänder också, han är så bra att han säkerligen skulle kunna väcka upp en och annan döing om så vore!!

När jag så äntligen slumrade in bestämde sig den minsta för att det var dax för ett skrovmål vid halv 5-snåret, bara att masa sig upp och fixa käk.

Sen har jag en undran som jag nog aldrig kommer få svar på... varför måste en man snooza typ tre gånger innan, som i mitt fall, han knappt vaken drar sig ur sängen och skramlar runt innan han slutligen far iväg till sitt dagsverk? På nåt sett måste informationen om hur man rör sig tyst ha försvunnit någonsatans på vägen eller glömde mamman att påpeka detta ... Nu syftar jag inte endast på min andra hälft. Du är inte unik inom detta darling!!

Jag har nämligen liknande erfarenheter från mitt flickhem. När min käraste pappa, som nog är Sveriges mest morgontrötta människa,(love you pappis!!) inte direkt var uppe med tuppen och hade ett solskensleende på läpparna i arla morgonstund var han och är han fortfarande inte direkt den smygande sorten. Man trodde och tror faktiskt att man fått inbrottstjuvar i huset. Förövrigt jobbade han nästan dygnet runt förr med sin egna firma så jag förstår att han oftast var trött intill döden...


Jag håller som bäst på att lära min 2.5- åring om konsten att kunna smyga. Han är faktiskt riktigt bra så jag har gott hopp om framtiden!!


Senare i dag ska vi ge oss ut i höst rusket och köpa present till min sötaste systerson som fyller 1 år i dag, hipp hipp hurra!!

Men först ska jag och min lilla stora pojk ge oss in i Astrid Lindgrens magiska värld och kolla på den flygande tjockisen, dvs Kalsson på taket!! Myspys på hög nivå vill jag lova!!

Ha en bra dag alla!!

Bästa vän med kaffekoppen...

När man har små barn, iaf väldigt små barn som nästan inte är födda, som i mitt fall är minsta sonen... humm... få se nu, hur länge sedan är det jag låg och vred mig i smärtsamma plågor som gick genom kroppen som urtidens tidvattenvågor... jo just det han blir ju 11 veckor på tisdag. Efter att ha behövt kollat i almanackan kan jag lätt konstatera att ja man blir dum i huvudet av för lite sömn...

Men ja det var ju just det, för lite sömn... Innan min första graviditet så party-tjej som jag var så ja visst rökade jag. Rökte mycket också!! Men som den ansvarsfulla morsa jag blev så fort vi visste att vi skulle ha bebbe så slutade jag tvärt. Suget var enormt men jag lyckade förtränga mitt beroende ner i lilltån och där bodde det tills... jag började med pinnarna igen någon gång så där 3 månader efter vi fått ljuv bebis-lycka...

Ja jag ammade inte första gångern heller... Inte så lätt när bara en vill, dvs JAG hade gärna låtit lille gossen suga men han var dock inte lika pigg på detta... måste vara ett släktdrag eftersom vår nyaste familjemedlem inte heller var särskilt intressead... Märkligt eftersom detta brukar vara ganska intressant när gossarna blir äldre!!

Nåväl så alla som är eller har varit rökare vet att kaffe och cigg är ett äktenskap som håller... forever!! Så under båda på smällen perioder har jag även gett upp kaffet, vilket förövrigt säkert också bara är nyttigt för bullen i ugnen!!

Men nu kan man ju säga att jag tar igen avsaknade med råge!! Oj oj oj vad det blir mycket kaffe under dagarna... och kvällarna. Så när alla sover vem är vaken då... jo morsan-porsan som ska upp och mata bebis i tid och otid, mamsen som ska vara pigg och alert när stora pojken vaknar med ett käckt "är det morgon nu mamma" när jag just har somnat efter lillgossens nattfrossa... Så vad tar jag mig till då för att bli människa igen, ja just det mer kaffe!!

Och hjulet snurrar vidare och jag har fått en ny bästis, min kära kaffekopp. Until death do us part baby!!

Go natt mina kära läsare... mama ska försöka sova snart...

Andra gången gillt...

Då den första bloggen verkade komplicerad ( eller så får jag helt enkelt erkänna att jag är trög...) bytte jag till denna och den verkar rätt enkel som tur är!!

Barnen är nu nattade och jag kan med gott samvete sitta här framför datorn och dela med mig av livet som mamma a´la 2009... Eller hur står det till med det egentligen? Är mamma livet idag så olikt mamma livet 19... låt oss säga 53?

Då min man tjänar bättre än jag, ( så klart han är ju MAN och jag jobbar inom vården...)"tvingas" jag vara hemma mest eftersom vi behöver alla ören vi kan få in.

Nu när jag inte ammar vår lille snart 3 månaders son ,( lugn alla som förfasar sig över detta och förespråkar ammning, kosta vad det kosta vill, det finns en förklaring som jag inte tänker ursäkta mig med men dock förklara varför...)kan jag gott och väl börja jobba i morgon, vilket jag gärna skulle göra också om det inte vore för stålarna som måste in för familjens överlevnad. Man kan ju som bekant inte leva speciellt länge på enbart luft.
Min make skulle gladeligen vara hemma men det funkar inte för oss. Vi har planer på att jag ska börja jobba lite helger framöver och min man då kanske kan ta ut fredagars ledigt till att börja med. Kul för han, superkul för ungarna och undebart undelättande för mig!!
Nåväl kunde hemmamorsan 1953 göra så? Troligtvis inte men det är faktiskt på håret att det inte går för oss heller!! Vad kan man då lära av detta... Kanske som bekant att jämdställdheten och klassklyftor måste ändras? JAAAAA!!

Jag håller mina tummar blå i hopp om att mina pojkar när dom ger mig snuttiga barnbarn ska kunna vara hemma och mysa på dagarna och förgås av trötthet på nätterna, för att sedan gå runt med ett fåraflin när bebben så smånligom ler med hela tandköttet mot sin skapare!! Det skulle jag kalla jämställdhet!!

So long!!