Dr Jag & Mrs Det...

Cirka en gång i månaden får Jag besök av ett fruktansvärt otrevligt väsen som Jag önskade att Jag kunde tämja.
Det började komma redan i 12-års åldern och ju äldre Jag blev desto mer regelbundet kom Det på besök. Först tyckte Jag inte att Det var så farligt och Jag trodde att Jag hade Det under kontroll men när Jag sedan växte upp stod det fullständigt klart att Det är totalt omöjligt att besegra och att kalla Det fanskap är att vara mild ...

Det känns i hela kroppen när Det kommer att drabba. Det ger sig till känna genom att försöka förfula och skrämma bort folk i omgivningen, stora fula acne vulkaner ploppar upp, håret hänger flott och stripigt ner och magen svullnar upp som en sprängande ballong. Brösten känns som dom ska explodera och har Jag tur slipper Jag den vridande och bultande smärtan i nedre magtrakten som Det ibland roar sig med att trolla fram.

Det tar fullständigt över Jag som för några dagar slutar existera mer än bara några få ögonblick tills någon gör eller säger något som Det inte gillar, och vips morrar Det fram med en styrka som skrämmer bort Jag igen...

Jag försöker muta Det med choklad som Jag vet Det älskar alldeles innan Det ger sig helt till känna. Men Det är ett stort ego-svin som slukar allt som kommer i dess väg och fortsätter likt en stridsvagn oberört vidare vad som än händer...

Det drabbar tyvärr inte bara Jag utan allt och alla i Jags omgivning. Så Jag har förlikat och acceperat att leva med Det och insett att Det finns faktiskt inget Jag kan göra åt Det. I stället har Jag varnat alla nära och kära så dom ska slippa reta Det i onödan...

Och hur mycket Jag än hatar Det vet Jag att Jag kommer sakna Det när Jag blivit för gammal för att Det ska komma fram. För då kommer Jag aldrig mer att kunna bli Vi igen...

Så Jag tar Det goda med Det onda och är egentligen tacksam att Det dyker upp med jämna mellanrum. Det betyder ju bara att Jag är frisk!!!

Så Dr Jag och Mrs Det hoppas ni får ett långt och innehållsrikt liv!!!Och snälla ni försök komma överens...